Jag gråter

Till er som är flyktingar

Ni flyktingar är precis som oss i Sverige, men ni har krig och måste fly från ert land, ni riskerar att dö för att få en möjlighet till ett fredligt liv. Ni är lika mycket värda som oss. Vi är inte bättre än er, bara för  att vi slipper krig och annat elände. Jag gråter för er skull. Ingen ska komma och säga att ni inte ska ha ett bra liv, ni har rätten att bo i vilket land ni vill, och jag vet att ni vill bo kvar i ert kära land, fast ni och jag vet att det inte går. Ni flyr från krig, terror, och förföljelse. Jag som bor i ett rikt land och utan krig har nog ingen aning om vad ni fått utstå. Ni är hjältar som vågar ta de risker som er resa till friheten ger. Ni ska inte behöva lida något mer. Ni vet att ni är välkomna hit, än vad andra tycker. Ni betyder jättemycket. Ni är värdefulla och värda ett bra liv utan krig och terror.

Från mig som bryr mig om.

(C) Copyright Marina. Får lånas om du länkar hit.

Människors lika värde.

När jag var på tågstationen för att hjälpa flyktingarna när de kom till Luleå, för att sedan åka buss till Haparanda, berättade  en medpassagerare på tåget för oss att flyktingarna hade rest i 28 dagar för att komma hit. Killen sa också att det var bra gjort av oss att ta emot dessa flyktingar, att de blir väl mottagna. Min första tanke 28 dagar att ta sig hit, det går inte att förstå deras liv. Jag fick tårar i ögonen. varför ska det vara så orättvist.  Jag vill hjälpa fattiga och alla de som har det svårt, och fast jag både är med på Världens café  och ibland med på tågstationen så tycker jag att jag inte gör nog mycket, de har ändå det hemska livet, de får det inte bättre på grund av mig. Men när den där medpassageraren sa att han var glad att vi tog hand om dem, tänkte jag lite annorlunda. Att bara vara en medmänniska som önskar dem att de kom hit och ge dem vad de behöver för sin nästa resa mot Finland.

Varför får inte invandrarna ta våra jobb när det ändå är brist på personal?

Många tycker att invandrarna/flyktingarna  tar våra jobb, men ser man till fakta så varför har då sjukvården brist på personal? Varför har dagis och förskolor svårt att få personal?  Skolorna har väl också svårt att få behöriga lärare. Så varför kan då inte invandrarna och flyktingarna ta dessa jobb, när vi väl så behöver mer personal. Det är en ganska konstig syn vissa har. Det kanske till och med finns fler yrkeskategorier som jag inte känner till, som det är brist på som de kan ta. Jag bara undrar hur det kan vara så? För vi i Sverige behöver mer personal till vård, skola och förskola/dagis, eller hur? Jag tror att en del av invandrarna och flyktingarna också har dessa utbildningar, så de kan också ta dessa jobb.

Ett tåg med flyktingar

Igår eftermiddag  kom en tjej till jobbet som har varit hos oss där tidigare. Vi satt och pratade och hon sa att hon skulle till tågstationen för att hjälpa flyktingar när de kom hit. Jag är ju intresserad av att hjälpa människor och är ju som sagt  med i Svenska kyrkans internationella grupp, så jag bestämde mig att åka dit också. Det ångrade jag inte ett dugg att jag gjorde. Det kom mellan 200-250 st som skulle åka buss till Haparanda för att åka vidare in i Finland. Vi var många som hjälpte till, vi gav dem kläder, fikabröd, smörgåsar och hygienartiklar. Man kände sig nöjd med att vara medmänniska, än om man inte gjorde nåt speciellt egentligen. Men om man tänker att man själv var i deras situation så skulle jag vilja vara väl mottagen i det land jag hamnade i. Och att få det jag behövde just då. Samtidigt som det gav mig en varm känsla i hjärtat så var det så lite som jag gjorde. Ska nog dit på lördag igen.

refugees welcome

Ha en bra dag och ta  hand om varandra.

Att hjälpa andra ger mening

Under lunchtid på jobbet gick jag till Café Glimten för att sälja lite produkter som jag gjort. Både smycken och vykort. Fick inte sålt för så mycket. Tillbaka till jobbet några timmar och direkt efteråt åkte jag till den Internationella gruppen som volontär. Mycket lärorikt och givande. När man sitter och pratar med dem som nästan inte kan språket och en del har varit i Sverige en längre tid och kan språket  bättre förstår man dem som längtar tillbaka till sitt hemland, men inte kan det på grund av krig och annat elände. Det är andra gången jag är där och hjälper till, man märker ganska fort när man gör något meningsfullt att det världsliga som att sälja sina produkter inte är så givande i sig. Så det kanske inte blir så mycket mer sånt för min del. Och om det blir det kanske en del pengar går till de behövande istället.

Gonatt och tänk på att du är värdefull.